Tick, tack, tick, tack …

Åter igen så sitter jag nu här och blir alldeles kallsvettig av hur snabbt tiden går. Det känns verkligen inte som om det var två veckor sedan jag bloggade sist, men tydligen så var det ju det. Jag blir helt enkelt stressad av att tänka på det här. Så jag tänker att jag kanske bara borde sluta. Jag har ju alltid varit en väldigt stressad person, men det är ju faktiskt inte roligt. Min ovanligaste stund är när jag inte är stressad över någonting, och jag tror faktiskt att jag kan räkna de stunderna på en hand under mitt vuxna liv. Som oftast är det tiden som stressar mig, att den verkligen bara flyger förbi. Men jag lever ju inte ett mer busy liv än någon annan. Jag jobbar, kommer hem, hämtar barn, lagar mat, lägger barn och sen lägger jag mig efter en stund i soffan. Det är ju så vardagarna ser ut, för de flesta människorna. Men varför stressar det mig så himla mycket?

clock